Efter en vecka med de nya kurserna kan jag konstatera att tempot är snäppet högre än hos de kurser jag läst på systemvetenskapliga programmet. Det kan ha något att göra med att det är en annan instution.
Man märker dessutom att det är mycket "matte-tänk" när det är civilingenjörskurser. Nu ska man räkna ut fördröjningar i nätverk och maximala antal meddelanden som skickas om man har X antal grannar och det skickas vidare Y gånger.
Jag har inte använt mattedelen av min hjärna på säkert 5 år och känner mig matematiskt handikappad. Ska man inte bilda ord av bokstäver istället för att räkna med dem? Galna grejjer.
Men jag är nöjd med kurserna och känner mig inspirerad. Skönt med något mer konkret. Vårens kurs i Objektorienterad analys och design samt kursen om SSM (som hette Systemutveckling II då) tröttade ut en med allt det hypotetiska, allt spekulerande. Det var riktigt flummigt där ibland, man förstod knappt vad man höll på med. Och vissa delar i SSM kändes som rena akademiska påhitt som troligtvis endast tillämpas av andra akademiker. Det är inte riktigt min tekopp, om vi säger så.
Hemskt förresten hur snabbt man glömmer saker och ting. Nu ska en sak lämnas in i nätverkskursen som ska göras i Java, och jag läste ju en kurs om det bara några månader sen, men nu blir det som att lära sig om på nytt. Känns som om jag inte minns nånting längre. Fast jag vet ju att det kommer snabbare åter än man tror, bara man sätter sig ner och börjar fila på nånting. Nätverksprogrammering, jahaja, det ska bli intressant att se hur det går. Fast gott om tid var det inte, 1½ vecka så ska det vara klart. Tempo tempo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar