Hårt systemtänkande (HST)

Tänkte skriva några rader om de systemteorier som kallas för HST, Hard Systems Thinking eller Hårt systemtänkande på svenska.

De systemteorier som Peter Checkland i efterhand har grupperat som Hårt systemtänkande (HST) utvecklades för att vara mer anpassade till praktisk problemlösning än de teorier som fanns tidigare. De var mer luddiga och abstrakta, och alltför ofta var det inte möjligt att tillämpa teorierna i praktiken. De teorier som tillhör HST; Operational Research (OR), Systems Analysis (SA) och Systems Engineering (SE), har starka band med ingenjörstänkandet. Man försöker finna den optimala vägen från ett tillstånd till ett annat, och vägen till problemets lösning är väldigt linjär enligt dessa teorier.

OR har sin grund i matematiken och användes till en början av engelsmännen under andra världskriget. Man kunde räkna ut effektiva sätt att sänka U-båtar eller skjuta ner flygplan. Det gick bra just för att det var möjligt att ta fram matematiska modeller som beräknade ett optimalt sätt att träffa U-båtarna eller flygplanen. Man försökte även att bli en tvärvetenskap och fungera som beslutshjälp inom organisationer, men det misslyckades. Tillslut så blev två av de tre mest kända personerna inom OR dess största kritiker, främst för att tänkandet var så stelt och fast i matematiken, som inte kan spegla människors agerande på ett rättvist sätt. Statiska modeller fungerar inte i alla sammanhang.

SA uppkom på ett liknande sätt, fast denna gång var det den amerikanska krigsmakten som utvecklade fram det under efterkrigstiden. Man ansåg SA vara en systerdiciplin till OR. Skillnaderna var att SA inte var lika fast i det matematiska tänket som OR. Dessutom var den mer fokuserad på kostnader, analys av strategiska och politiska frågor. Tanken var att SA skulle se till att en organisation fick största möjliga ekonomiska nytta ur sina resurser, och underlätta uträkning av resurstilldelning. SA användes på många delar av departementen och används än idag till stor utsträckning.

SE är nog den vanligast förekommande skolbildningen i USA. Den utvecklades främst vid Bell under 40- och 50-talet och även här försökte man få till mer praktiska metoder och teorier. Man ville få till mer slutprodukt och ödsla mindre tid på att tänka på vägen dit. Man tyckte att det viktigaste är att man använder de resurser man har, i form av människor, pengar, maskiner eller material, skulle användas på ett så optimalt sätt som möjligt. Att man får feedback under vägen till målet och har dessutom väldigt tydligt definierade mål är därför viktigt inom SE.