Sista loggen

Ska skriva mitt sista inlägg om projektet då. Saker och ting börjar lida mot sitt slut.

Förra veckan var egentligen ingen bra vecka på den fronten. Personliga bekymmer tog upp verkligen all min tid, och jag kunde inte just då vara den projektledare jag borde ha varit. Saker och ting började vackla, en viss osäkerhet infann sig i gruppen. Vi blev oproduktiva och skjöt upp på saker och ting. Enligt vår tidsplan skulle vi vara klara igår, det är vi fortfarande inte. Imorgon ska vi dock träffas och se vad som är kvar att göra.

Det känns inte bra att de andra inte klarade av att kommunicera med varandra, styra upp och planera, bara för att jag inte fanns där. Jag ser det som ett misslyckande i delegation av uppgifter, eftersom alla inte visste på längre sikt vad de skulle åstadkomma. Vi har kört med korta tydliga mål, som jag lagt upp under mötena, och när dessa försvann så saknades mål på längre sikt. Det är svårt detdär.

Tydliga roller syns nu i gruppen, vilket dels skapar konflikter men även glädje. Herr X tar gärna på sig ansvar, tar tag i saker och ting utan gnissel, lägger ner mer tid än de andra i gruppen trots fotbollsträningar och deltidsjobb. Hur hinner han med allt, undrar man.

Herr Y däremot, gnisslar om allt. Svarar inte på mail, tar inte på sig någonting innan han blivit tilldelad en uppgift. Han har bidragit med så lite under projektets gång, att det skapar irritation. Det finns alltid en sådan i varje grupp. Det man vill, är att personen ska inse det själv, ta tag i det själv, och ta på sig mer ansvar och uppgifter senare in i projektet. Jag har försökt ge ledtrådar om det, "du kan ju...", men verkar inte få gehör för det.

Herr Z är ovan i sin situation ännu. Han verkar inte veta sin plats i grupper överhuvudtaget, hur han borde agera, vilka som är hans vänner och vilka som inte är det. Han tar allting försiktigt, och tiger hellre än talar. Men inte på grund av lättja eller någon överdriven blyghet. Men det har varit tydligt att uppgifter han tar på sig, utförs också, och utförs väl, utan gnissel.

Problem uppstår dock då två i gruppen är den tysta sorten. Det är mest jag och X som diskuterar under mötena, och jag har fått en inblick i vad han kan. Vad han har för bakgrund och kunskap. Vad de andra egentligen är duktiga på, och kan, är inte lika lätt att veta. Allra minst med Y, som jag faktiskt inte vet någonting om. Det är konstigt, att man har arbetat tillsammans under såhär lång tid och vet så lite om en person, det är inget bra tecken.

Nåja, det var det för denhär gången!